Kommentar till Summan: Den ende Guden, del 2

Artikel 2(ST I, q. 2, art. 2). Möjligheten att demonstrera Guds existens


Då Thomas anser att Guds existens inte är självklar så måste man argumentera för Guds existens. Detta gör han i den sista artikeln i denna fråga, men först tar han upp invändningar från dem som anser att Guds existens inte går att demonstrera, och sedan svarar dem.

Första invändningen är vad man skulle kalla för en fideistisk sådan, dvs att all kunskap som rör tron måste komma från uppenbarelsen. Guds existens är sannerligen en fråga som rör tron. Men, som vi kommer märka, de argument som Thomas tar upp för Guds existens är filosofiska. Detta skulle inte godtas av en fideist då tron rör det som vi inte kan se(cf Heb 11:1).

Andra invändningen, för att ett argument ska kunna vara giltigt och trovärdigt så måste det följa en logisk slutledning. Vi skaffar ju oss kunskap genom att från den kunskap vi har komma fram till ny kunskap. T ex kan vi komma fram till att Sokrates är dödlig genom att vi vet att Sokrates genom att vi vet att människor är dödliga och att Sokrates är en människa. Men för att kunna deducera den här sortens kunskap så krävs det att vi känner till essensen av objekten i fråga. Kunskap om Guds essens kan vi dock inte ha vilket Thomas påpekade i förra artikeln.

Vilket för oss till den tredje invändningen. Kan man inte utgå från Guds essens så måste man argumentera utifrån Hans effekter, dvs Hans skapelse. Det finns dock en oproportionalitet som är oöverbryggbar mellan Gud själv och Hans verk. Guds verk är ändliga ting, Gud själv är det inte. Skulle jag måla en tavla så skulle det finnas spår av mig själv, en viss stil i penseldragen som sätter en personlig prägel på verket som skulle kunna spåras till mig. Men i detta fall verkar detta inte gå, hur kan man från det ändliga komma till det oändliga? Gud är ju radikalt annorlunda från sin skapelse.

I sin sed contra citerar han Romarbrevet 1:20:

Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem.

Han menar alltså att Bibeln själv säger att vi kan få kunskap om Gud genom skapelsen, en stötesten för protestanter likt Karl Barth som förkastar naturlig kunskap om Gud och menar att endast Gud själv kan uppenbara en sådan kunskap för oss. Här ser vi dock vad Guds ord säger om den saken. Men Thomas egentliga svar är följande: det finns två sätt att leda saker i bevis, det ena är genom orsak, som kallas a priori(alltså inte i betydelsen Kant gav begreppet, dvs en begreppslig kunskap oberoende av erfarenhet). Vi kan ta exemplet med Sokrates igen, vi känner till verkan, dvs att Sokrates är dödlig, genom att vi först känner till orsaken till denna verkan, att Sokrates är en människa. Genom att han är människa kan vi därför på logisk väg komma fram till att han är dödlig. Om vi dock har bättre kunskap om effekterna(även kallad verkan), så kan vi utifrån det på så sätt "följa spåren" tillbaka till orsaken som alltid finns, för utan orsak finns ingen verkan. Detta sätt att argumentera kallas a posteriori, detta är enligt Thomas det enda sättet att argumentera för Guds existens. Skapelsen måste alltså ha en orsak till sin existens. Och på den vägen kan man komma fram till insikt om Guds existens, vilket Thomas går in på i nästa artikel.

Thomas svarar på första invändningen att argument för Guds existens och andra saker som förnuftet har tillgång till inte är en del av trossatserna, utan föregår dem(preambula fidei kallas dem, som betyder just "saker som föregår tron"). Thomas menar att tron bygger på vårt förnuft på samma sätt som nåden bygger på naturen, dvs den ersätter inte utan fullkomnar. Tron är alltså ett fullkomnande av kunskap om Gud som vi kan få genom förnuftet. Det råder alltså ingen konkurrens mellan de båda.

På den andra invändningen svarar Thomas att där essensen är okänd kan den i en argumentation ersättas med betydelsen av ordet som betecknar objektet. Så när vi på a posteriori väg argumenterar för Guds existens så utgår vi inte från Hans essens som är okänt för oss utan vi använder oss av vad vi menar när vi använder oss av ordet "Gud". Det skulle då vara alltings skapare antar jag. Men det är ingen beskrivning av Hans essens, skulle Hans natur vara skapare så betyder det att Gud skapar av nödvändighet, och skulle därmed inte vara absolut fri.

Tredje invändningen, även fast vi inte kan spåra tillbaka skapelsen till Gud på samma sätt som man kan spåra ett konstverk tillbaka till en målare så kan man genom att inse att skapelsen själv inte bär på orsaken till sin existens komma fram till att den har en orsak utanför sig själv. Detta tar Thomas upp i nästa artikel.