Katolsk moralteologi

Vi som studerar teologi på Angelicum är mycket priviligierade över att ha den påvlige husteologen fader Wojciech Giertych som lärare. Han undervisar oss i kursen Fundamental Moral Theology, som är en utmärkt kurs. Fader Giertych är dominikan och utgår förståeligt nog främst från helige Thomas av Aquino som han menar har en evangelisk syn på hur man lever ut sitt kristna liv och hur det hänger ihop med moralen, den som tvivlar på detta kan läsa den första artikeln i den 106:e frågan i den första av den andra delen i Summa Theologiae.

Thomas såg moralteologin som något annat än den filosofiska reflektion som görs i etiken(även om han förstås använde sig av den också), fokus ligger inte på vad som rätt och fel, eller detaljerade utläggningar om vad som är synd eller inte, utan Thomas koncentrerar sig på hur Gud verkar i en människa som öppnar sig för Hans nåd, och i anknytning till det vad som hindrar nåden från att verka i en människa. Trots detta har den katolska moralteologin ofta präglats av kasuistik, hur kan detta komma sig? Boven i dramat heter William av Ockham.

William av Ockham hade en syn på den fria viljan som skilde sig markant från Thomas syn. Enligt Thomas bestod fria val av en gemensam akt av förnuftet och viljan, förnuftet förnimmar det goda som finns i en handling och viljan får oss att utöva den handlingen. Men William av Ockham ser detta som att viljan då inte är fri eftersom man "dras" till något, finalitet är för Ockham ett hinder för friheten. Viljan måste därför vara helt autonom för att kallas fri(milt sagt en problematisk syn på vad frihet innebär), och följaktigen förnekar Ockham något som kallas naturrätt. Vi har därför ingen moral som svarar mot vår natur(Ockham skulle t om förneka att det finns en bestämd mänsklig natur), den enda grunden för moral är Guds vilja, det enda som avgör om en handling är god är huruvida Gud ser den som rätt eller fel. Och eftersom Guds vilja också är autonom så är kan det som Gud ser som synd ändras till att bli en dygd. Så det enda sättet vi kan avgöra om en handling är rätt eller fel beror helt på vad Gud har sagt om det. Följaktigen består moral av att följa en uppsättning regler. Denna fokuseringen på att följa regler övertogs av de katolska moralteologerna och har således lett till en ensidig fokusering på detta och helige Thomas grundläggande syn kom i skymundan.

Detta är särskilt olyckligt när man tänker på kardinal Cajetan, som fick tampas med Luther. Kardinal Cajetan var en framstående kommentator av helige Thomas Summa, dock kommenterade han inte allt, därav den andra delen av Summan. Och när sammandrabbningen inträffade så bad Luther om en evangelisk vision av kristen moral, något som fanns utmärkt beskrivet i den andra delen av Summan som kardinal Cajetan inte såg lönt att kommentera. Så kan det gå.

Men på senare tid har Thomas grundläggande syn fått större uppmärksamhet, en av de mest framstående katolska moralteologerna i våra dagar, Servais Pinckaers, skriver mycket om detta i sin bok The sources of Christian ethics. Många talar mycket om att Kyrkan behöver reformeras, men en sann reform kan bara komma inifrån. Kyrkans tradition har många skatter som kan förnya Kyrkan, men de mest högljudda inom Kyrkan refererar nästan aldrig till dessa utan verkar mest håna och förakta dem. Jag tänker främst på framstående teologer som Thomas av Aquino och Augustinus, den sistnämnde har t om sagts vara bland det värsta som hänt Kyrkan. Och många "progressiva katoliker" verkar gilla William av Ockham som lade grunden för kasuistiken.