Kommentar till Summa Theologiae

Syftet med bloggen är att introducera folk till Thomismen. Jag har därför beslutat att ge mig in i ett massivt projekt, nämligen att kommentera helige Thomas av Aquinos magnum opus, Summa Theologiae. Inläggen kommer att behandla endast några artiklar i taget för att underlätta en diskussion kring dem. Jag börjar dock med en kort introduktion.



Introduktion till Summan



Summan är en summering av teologisk kunskap. Den är en introduktionsbok avsedd för nybörjare. Thomas skrev den för att användas i dominikanbrödernas intellektuella formation.
Man märker dock att för Thomas så är teologin inte enbart en spekulativ sysselsättning utan en vägvisare i det kristna livet. Den består av tre delar:



Första delen behandlar Gud, Hans existens, väsen och egenskap. Även skapelsen.

Andra delen behandlar Guds närvaro i människan som svarar på Hans nåd(moralteologi).

Tredje delen behandlar Guds närvaro i Kristus och sakramenten.



En del har pekat ut den andra delen som rent filosofisk, men det är ganska klart att så inte är fallet om man läser inledningen till den delen. Alla delar har Gud som sitt centrum och grundar sig på uppenbarelsen.

Alla delar innehåller frågor om behandlar olika ämnen. Frågorna i sin tur är uppdelade i artiklar som är strukturerade på följande vis:



Artikeln börjar med en fråga om ett påstående som Thomas antingen håller med om eller inte, vilket det rör sig om kan man se på att han alltid börjar med att ta upp invändningarna mot hans egen ståndpunkt. Sedan hänvisar han till en auktoritet(t ex en kyrkofader eller en bibelvers) som stödjer hans ståndpunkt. Men sedan ger han sitt eget svar på frågeställningen, och efter det tar han och svarar på invändningarna.



Det är en struktur som härstammar från debatterna i de medeltida universiteten. Den är väldig pedagogisk, men visar även på att Thomas tar sina meningsmotståndare på allvar.

OK, nu när jag kort har förklarat Summans struktur låt oss gå direkt till den.



Första delen



Den här delen behandlar som bekant Gud, Hans existens, väsen och skapelsen. Under den sistnämnda kategorin behandlas änglarna och människan, här behandlar Thomas även filosofiska frågor, men med ett teologiskt syfte som vi kommer att märka. Men den allra första frågan behandlar teologin. Thomas ger oss här principerna för teologin som vi får ha i åtanke när vi läser resten av Summan.



Första artikeln(ST I, q. 1, art. 1). Teologins väsen



Varför behöver vi teologin? Det är en vetenskap som behandlar frågor som ligger bortom människans förnuft. Teologin söker ju att med förnuftets hjälp lägga ut tron på ett systematiskt sätt, en del skulle hävda att ett sådant företag är donquijotiskt och kan t om fördunkla evangeliets budskap genom att med rationella reflektioner försöka kapsla in Guds mysterium, som aldrig kan omfattas av förnuftet. Helige Augustinus skrev: "Om du har förstått det, så är det inte Gud". Och om vi nu måste söka Gud med förnuftet så finns ju metafysiken till hands, där Gud är ett självklart objekt enligt Martin Heidegger. Så om vi vill reflektera över Gud så behöver vi inte systematisera tron som faktiskt går utöver vad vi kan uppfatta.


Detta är uppenbarligen inte Thomas åsikt(som sysslade med systematisk teologi). Han påpekar behovet av uppenbarelsen som kommer från Gud själv och som vi inte kan komma till kännedom om enbart genom förnuftet. Detta är avgörande eftersom vår kunskap om Gud genom förnuftet allena inte ger oss kunskap om Gud själv utan endast om Hans verk, vad Han har skapat och fortsätter att skapa. Men vårt ultimata mål är Gud själv, att dras in i Treenighetens dynamiska gemenskap, den Gudomliga dansen som vissa kyrkofäder skulle uttrycka det. Så för att nå just detta mål behöver vi kunskap som Gud själv uppenbarar, inte bara den som finns att upptäcka i skapelsen(man kan säga att detta också är uppenbarat av Gud, men uppenbarelsen i detta sammanhang är vad Gud har gett tillkänna på ett övernaturligt sätt). Det är isåfall ganska klart att om detta är en kunskap så måste vi tillgodogöra oss den på ett sätt som överensstämmer med vår natur, vi måste alltså ta till oss den på ett ordnat sätt så att vi kan känna till den, det räcker inte att bara tro på ett intuitivt plan. Tron omfattar alla aspekter av vårt liv, hur ska vi kunna leva ut tron utan en konkret kunskap om den?



Teologi som vetenskap är därför nödvändig. Den söker inte det som ligger utanför männsikans förnuft, utan undersöker det som Gud har gjort tillgängligt för vårt förnuft, men som förnuftet allena inte har tillgång till. och därför räcker det inte med metafysik. Vi behöver även teologin, det som Thomas kallar Sacra Doctrina.



Andra artikeln(ST I, q.1, art. 2). Teologi som vetenskap


Att tala om teologin som en vetenskap låter väldigt konstigt i vår positivistiska värld, dock så kallades teologin på medeltiden vetenskapernas drottning.


Varför är det så problematiskt att kalla teologi för vetenskap? Thomas själv ger oss argument mot. För det första så påpekar han att teologin inte utgår från evidenta principer grundade på direkt kunskap. Och eftersom vi är så präglade av det positivistiska tänkandet så erkänner vi inte längre det som går utanför vår empiriska erfarenhet som vetenskap, inte ens metafysik betraktas längre som vetenskap och därför är istället naturvetenskapen så framträdande idag, naturen är vad vi mest kan väga, mäta och observera. vi har koll på naturen, det är vad vi har mest kunskap om på empirisk väg. Det är dock inte bara empiriker som är måna om att behålla teologin utanför vetenskapen. Tänk på att tron inte kan nås av förnuftet allena, vi kan inte ha direkt kunskap om den, den måste förmedlas till oss. Den andra invändningen består i att vetenskap ska ge oss allomfattande principer och inte enskilda fakta. När man t ex blandar olika ämnen i syfte att få en viss reaktion så tillämpar man en vetenskap om hur dessa ämnen fungerar. Det är visserligen genom att experimentera som man kan fastställa dessa principer, men det är en väg till vetenskap, och inte själva vetenskapen. Men tron ger oss enskilda fakta, Thomas nämner Abrahams, Isaks och Jakobs gärningar, och många andra olika fakta, alltså är det inte en vetenskap.


Men Thomas ser teologin som vetenskap, och förklarar det på följande sätt: Det finns två typer av vetenskap, den som utgår från evidenta principer som jag redan har nämnt. Den här typen av vetenskap kallar Thomas för en högre vetenskap. Men det finns också en typ av vetenskap som utgår från de högre vetenskaperna, Thomas nämner t ex musiken som tar sina principer från aritmetiken. Denna typ kallas för en lägre vetenskap. Alltså kan teologin klassificeras som en lägre vetenskap då den utgår från den kunskap som Gud och de heliga(änglarna och helgonen) innehar. Men teologins grund är bara tillgänglig för de som tror, medan de andra vetenskaperna är tillgänglig för alla. Kan teologin då verkligen kallas vetenskaplig om den skiljer sig såpass radikalt från de andra?


Det beror på hur man definierar vetenskap. Enligt en positivistisk syn kan den inte det, men enligt en positivistisk syn är inte heller positivismen vetenskaplig. Om all kunskap måste baseras på sinneserfarenhet, vilket är positivismens princip, så måste denna princip också baseras på sinneserfarenhet för att vara vetenskaplig. En rent positivistisk vetenskap visar sig vara omöjligt.

Om man däremot utgår från en mer aristotelisk syn på vetenskap så kan teologin inkluderas.
Då är vetenskap kunskap som deduceras från kunskap man redan har. Dock är teologins principer inte direkt tillgängliga för förnuftet som jag redan har nämnt, hur kan man då tala om teologin som är en lägre vetenskap för "vetenskapernas drottning"? Den frågan tar Thomas upp längre fram i Summan.