Kommentar till Summan: Den ende Guden, del 1

Fråga 2

Vi har nu kommit till frågan om Guds existens, artiklarna fokuserar sig på vad som brukar kallas för "Gudsbevisen", dvs argument för Guds existens. Är detta ens möjligt? Eller nödvändigt?
Detta är frågor Thomas tar upp innan han presenterar sina fem vägar till att bevisa Guds existens.

Artikel 1(ST I, q. 2, art. 1). Är Guds existens en självklarhet?

Det är frågan denna artikel ställer, om svaret är ja så behövs argument för Guds existens lika lite som det behövs argument för att en cirkel inte har kanter eller att en helhet är större än en del. En del tror att Guds existens har denna typ av igenkännlighet, Thomas däremot trodde det inte, men tar först upp invändningarna mot hans egen ståndpunkt.

Med självklar menar jag evident, dvs kunskap som vi har en direkt tillgång till utan att behöva undersöka det, som t ex björnar är djur, människor är tvåfotade etc. Med andra ord en begreppslig kunskap, som ingår i själva definitionen av något. Första invändningen säger att denna typ av kunskap är naturligt inplanterat hos oss(Kant skulle kalla denna kunskap a priori, som inte grundar sig på erfarenhet utan på definitioner). Och en stor kyrkolärare(en av de största i östkyrkan), helige Johannes av Damaskus, sade att kunskap om Gud är naturligt implanterat hos oss. Det står faktiskt något liknande i katekesen där människan beskrivs som en i grunden religiös varelse som har en naturlig längtan efter Gud.

Andra invändningen kommer från en annan stor kyrkolärare, helige Anselm av Canterbury. Det var han som kom på vad som nu kommit att bli känt som det ontologiska argumentet för Guds existens. Om vi frågar oss; vad är Gud? Hur skulle vi beskriva Honom? Det bästa sättet verkar vara det högsta och mest fullkomliga vi kan tänka oss, som innehar alla perfektioner. Existens är sannerligen något som måste ingå i vad vi tänker oss som det högsta och mest fullkomliga. Dess existens måste vara en perfekt sådan, och det är mer perfekt att existera i verkligheten än att bara existera i tanken. Gud måste alltså existera eftersom det ingår i Hans definition att existera. Har man förstått Gud som begrepp så går det att förneka Hans existens lika mycket som det går att förneka att björnar är djur.
Tredje invändningen är att sanningens existens är självklar. Om någon säger att det inte finns något som är sant är det bara att fråga: "är det påståendet sant?"
Kristus själv identifierar sig som Sanningen(Joh 14:6).

Thomas svarar att något kan vara evident, i.e. självklart i sig självt eller för oss.
Definitioner är självklara för oss om vi känner de ting definitionerna handlar om, annars
är de bara självklara, eller evidenta i sig själva. Så vi kan säga att en enhörning är fyrbent, den meningen kan vara självklar i sig, men blir bara självklar för oss om vi vet vad en enhörning är.
Hur vet vi vad Gud är? Hur kan vi ändliga varelser ha kunskap om det oändliga? Vi får ju vår kunskap genom vad sinnena uppfattar, kan våra sinnen uppfatta Guds väsen? Detta är vad som krävs för att vi ska ha en direkt kunskap om Honom som är självklar för oss. Vi uppfattar med sinnena endast materiella ting. Och sedan är det vårt intellekt som frågar sig hur allt detta kan uppkomma på ett metafysiskt plan och så komma fram till Guds existens, men då visar man på Guds existens genom vad Han har gjort, inte vad Han är. Guds existens är evident sig sig själv Gud som alltings upphovsman måste existera, annars kan Han inte vara upphovsman till allting, men Hans existens är inte evident för oss.

På första invändningen svarar Thomas att detta sätt att känna Gud är väldigt generellt och diffust, i.e. vi känner Gud i den mån vi är naturligt inklinerade att söka lyckan, Gud är ju den ultimata lyckan(saligheten). Detta är långt ifrån att känna Guds väsen, särskilt enbart som lycka då uppfattningen om vad lycka består i varierar enormt bland människor.
Andra invändningen svarar Thomas först med att alla inte alls har uppfattningen om att Gud är det högsta och mest fullkomliga man kan tänka sig, vissa tänker ju sig t ex Gud som materiell, vilket inte är det högsta. Även om man tänker sig Gud såsom Anselm beskriver Honom så beror hans bevis fortfarande på att Hans existens utanför det mentala planet erkänns i verkligheten, och det är precis det som inte görs av dem som förnekar Guds existens. Man kan visserligen säga att om Gud är alltigenom perfekt så måste Han existera, men då kan man tillägga: förutsatt att Han faktiskt existerar. Argumentet har dock en viss nytta, vilket jag återkommer till.
Svaret på den tredje invändningen är i princip densamma som på den första. Vi har en generell kännedom om sanningen på ett evident vis, men inte om den primära sanningen, dvs Gud själv.