Kommentar till Summan: Sacra Doctrina, del 2

Artikel 3(ST I, q. 1, art. 3). Teologins enhet

I denna artikel frågar sig Thomas huruvida teologin endast är en vetenskap. Detta var, tro det eller ej, en fråga som diskuterades bland medeltida teologer. De ämnen som diskuteras inom teologin kan skilja sig såpass mycket från varandra att frågan faktiskt är berättigad.
Thomas hänvisar till Aristotele som hävdar att en vetenskap behandlar endast ett typ av ämne inom sitt område. Men teologin behandlar både frågor om Gud och skapelsen, dessa två skiljer sig radikalt från varandra, såpass mycket att man kan faktiskt fråga sig om båda kan behandlas i samma vetenskap.
Dessutom så behandlar teologin även filosofiska ämnen, som etik och filosofisk antropologi. Filosofi är en annan vetenskap än teologi.
Vad är då Thomas svar på detta? Han skriver att teologin är en, inte i egenskap av den typ av ämnen i sig utan i deras gemensamma nämnare. Precis som synen kan uppfatta människor, djur och stenar under samma aspekt, nämligen att de är färgade, så kan teologin behandla de olika ämnena under samma aspekt. Detta är vad som inom filosofin kallas formalobjekt. Teologins formalobjekt är Gud, teologi betyder ju läran om Gud, vad Gud främst uppenbarar är sig själv. Allt annat som behandlas inom teologin har en referens till Gud, hur Gud agerar i skapelsen, Hans egenskap av Alfa och Omega.
Filosofin behandlas också inom teologin i den mån som dessa frågor framträder genom uppenbarelsen, t ex Guds existens, Hans enhet, människans kropp och själ, etc. Mer om filosofins förhållande till teologin senare.

Artikel 4(ST I, q. 1, art. 4). Teologins praktiska aspekt

En annan fråga som diskuterades under medeltiden var huruvida teologin främst är en praktisk eller spekulativ vetenskap. Franciskanerna hävdade att den främst är praktisk eftersom den syftar till beröra människans vilja, den uppmanar till handling. Detta är precis vad Aristoteles, Thomas filosofimästare, definierar som praktisk vetenskap, när den övergår i handling.
Vidare så är för Thomas teologin inget annat än en utläggning av den Heliga Skriften, som är uppdelad i den gamla och den nya lagen. Lag antyder en moralisk vetenskap, som utan tvekan är praktisk. Dock menar Thomas att en praktisk vetenskap behandlar mänskliga handlingar, teologin behandlar främst Gud, som vi märkte i förra artikeln.
Thomas svar på denna fråga är eftersom teologin primärt sysslar med det Gudomliga så är den främst spekulativ. Den behandlar mänskliga handlingar i den mån de för oss till en fullkomlig kunskap om Gud vi får i himmelen, det som i katolsk teologi kallas för det saliga skådandet, där vi är framme vid målet, vi kan inte avancera längre utan vi är bara där och skådar Gud ansikte mot ansikte(1 Kor 13:12), som sådan Han är(1 Joh 3:2).
Thomas förnekar alltså inte att teologin har en praktisk aspekt, men den är underordnad den spekulativa.

Artikel 5(ST I, q. 1, art. 5). Teologin som den ädlaste vetenskapen

Här tar vi upp tråden från artikel 2. Thomas inser det problematiska i att kalla teologin "vetenskapernas drottning". De flesta skulle säga att en vetenskaps värdighet beror på den säkerhetsgrad den har. Dock så verkar de andra vetenskaperna ha en högre säkerhetsgrad än teologin då de bygger på principer som man inte kan eller åtminstone är svåra att tvivla på. Teologins principer, dvs uppenbarelsen, kan man tvivla på. Thomas tar därför upp denna invändning.
Teologin är ju en lägre vetenskap eftersom den hämtar sina principer från Guds kunskap, men Thomas skriver att teologin är en lägre vetenskap även i betydelsen att den också är beroende av filosofin. Han citerar helige Hieronymus som sade att de gamla kyrkolärarna berikade sina skrifter med så många idéer och fraser från filosofer att han inte visste vad han mer skulle beundra, deras bibliska eller filosofiska kunnande. Det är onekligen en mycket etablerad tradition som går tillbaks ända till helige aposteln Paulus på Aeropagen när han citerade en grekisk poet som uttryckte en filosofisk sanning om Gud(Apg 17:28).

Hur tar sig Thomas ur detta? Först gör han sin hänvisning till en auktoritet(som alltid börjar med sed contra, eftersom den motsäger invändningarna), som är en bibelvers från Ordspråksboken, som Thomas menar refererar till de andra vetenskaperna som Vishetens tjänsteflickor(Ord 9:3). Thomas identifierar här teologin som vishet, vi återkommer till detta.
Thomas eget svar på detta är att en spekulativ vetenskaps värdighet beror antingen på dess säkerhetsgrad eller det ämne den behandlar, och Thomas menar att i båda fallen kan teologin ses som den ädlaste. I det första fallet för att de andra vetenskaperna hämtar sina principer från det mänskliga förnuftet som kan fela, medan teologin grundar sig på uppenbarelsen som kommer från Gud, som inte kan fela. I det andra fallet så är det ganska självklart, teologin handlar om Gud och det Han uppenbarar, det finns inget ämne som är högre. Teologin har ju också en praktisk aspekt som jag nämnde tidigare. I en praktisk vetenskap avgörs dess värdighet av det syfte som önskas nås med den vetenskapen. Thomas nämner t ex att politikens vetenskap är högre än militärens, eftersom militärens mål är statens väl. Teologins praktiska aspekt har evig salighet som mål, inget mål finns som är högre än detta.

Låt oss nu gå till Thomas svar på invändningarna. På den första svarar han att trons sanningar uppfattas av vårt förnuft som mindre säkra inte för att de i sig själva har en mindre säkerhetsgrad utan för att vårt förnuft inte förmår att omfatta dem. Thomas hänvisar till Aristoteles som jämför intellektet med en ugglas kapacitet att se i solljuset.
Detta är svårt för oss att förstå, föreställ er en värld innan Kant, innan Descartes, då människan var ödmjuk nog att inse det mänskliga förnuftets otillräcklighet, att vad som är allramest åtråvärt ligger bortom våra begränsningar, och att all kunskap vi kan få om det är vida mer värt än all annan kunskap vi har. Detta är vad Thomas säger, och som G.K. Chesterton uttryckte så väl: "Guds mysterium är mer tillfredsställande än människans svar". Vårt förnuft är blott ett fönster, som blickar mot en oändlig horisont. Angående filosofin skriver Thomas att teologin endast är beroende av den i meningen att den gör dess undervisning tydligare, inte att teologin grundar sig på den. Filosofin är teologins tjänsteflicka, inte husfru.
Så låt ingen säga att Thomas har befläckat evangeliets budskap för att han var aristoteliker!

Med allt detta sagt så måste vi ändå sluta oss till att teologins värdighet(och sanning) endast kan accepteras av den som tror. Men då teologin i sitt tillvägagångssätt är vetenskaplig så hoppas jag att alla universitet och skolor som bekänner sig som kristna ger teologin den värdighet den förtjänar, "vetenskapernas drottning".