Kommentar till Summan: Sacra Doctrina, del 3

Artikel 6(ST I, q. 1, art. 6). Teologi som vishet

När man talar om vishet idag brukar man ofta referera till någon med mycket livserfarenhet och därför ofta till en gammal person. Detta är inte vad Thomas syftar på med vishet, utan han antar Aristoteles syn där vishet innebär kunskap om de högsta principerna, tillvarons mest grundläggande principer, existensens mest fundamentala strukturer. För Aristoteles var därför metafysiken den högsta visheten, eftersom den undersöker existensen som sådant, det mest grundläggande för allt som finns är just att det finns(dvs existerar). En vis man är därför någon som utifrån de högsta principerna kan styra annan kunskap till ett passande syfte, Thomas tar upp ett exempel med en arkitekt som använder sig att byggarnas kunskaper för att konstruera ett hus. En gammal man kan därför vara vis om han genom sin livserfarenhet har fått kunskap om de högsta principerna, men den kommer inte automatiskt med åldern. För Thomas är dock teologin en högre vishet än metafysik, men låt oss först ta en titt på invändningarna.

Vishet är ju kunskap om de högsta principerna, då behöver man inte hämta sina principer någon annanstans, men detta är ju precis vad teologin gör, vilket Thomas har fastställt. Dessutom menar Aristoteles att den högsta visheten ska lägga grunden för de andra vetenskaperna, Thomas skriver t om bevisa de andra vetenskaperna. Detta går ju inte eftersom de andra vetenskaperna grundar sig helt på förnuftet medan teologin grundar sig på uppenbarelsen. Sedan kommer ett kristet argument mot, teologisk kunskap får man genom att studera, dvs en förvärvad kunskap. Men visheten är ju en av den Helige Andens gåvor som finns beskrivna i Jesaja 11:2.

Thomas svarar att eftersom vishet är kunskap om de högsta principerna så måste den högsta visheten vara kunskap om de Gudomliga tingen, och han citerar helige Augustinus. Även den tyske 1900-tals filosofen Martin Heidegger såg det naturligt att metafysiken innefattade teologi(dvs naturlig teologi) eftersom Gud är det absoluta varat och metafysiken undersöker ju varat som sådant. Men teologin, som Thomas redan har påpekat, ger oss mer kunskap om Gud än vad filosofin gör(se kommentar till första artikeln). Den allra högsta visheten finns hos Gud, eftersom Han är visheten. Men den högsta visheten vi kan få är den genom Gudomlig uppenbarelse, därför är teologin inte bara vishet, men vår högsta vishet. Genom teologin har vi inte bara kunskap om Guds verk i skapelsen men kunskap om Gud själv, dvs inte bara kunskap om skapelsens högsta orsak, utan även dess inneboende dynamik, Fader, Son och Helig Ande i en evig och oändlig älskande gemenskap. Gud behöver oss inte, eftersom Han i sig själv är en perfekt kärleksrelation. Han skapade oss därför helt utan själviska motiv och därför med en ren kärlek. I slutändan så är den mest grundläggande strukturen inte varat, utan kärleken.

Thomas svar på den första invändningen är att teologin inte hämtar sina principer från någon mänsklig kunskap utan från Gud. Teologin står därför lägre än Visheten själv(Gud), men över all mänsklig kunskap. På den andra invändningen svarar Thomas att det inte är teologins uppgift att bevisa de andra vetenskaperna eftersom de kan bevisas genom det mänskliga förnuftet.
Däremot ska den stå till doms över de andra vetenskaperna och förklara som falskt det som strider mot tron. Detta låter inte som den Thomas vi är vana att höra om, som säger att det inte finns någon motsättning mellan tro och förnuft. Kom dock ihåg förnuftet inte är felfritt och en av sakerna som tron gör är att komplettera vårt förnuft genom säker Gudomlig kunskap. Om man utifrån denna kunskap genom endast rationella argument kan förklara något vara falskt så existerar ingen motsättning mellan tro och förnuft.
På den tredje invändningen så skiljer Thomas mellan intuitiv och kognitiv vishet. Han jämför det med en dygdig människa som det naturligt faller sig in för att handla moraliskt rätt, och en människa som har kunskap om vad som är rätt och fel, utan att nödvändigtvis vara dygdig.
Vishet som gåva av den Helige Anden är intuitiv, om jag inte misstar mig så är det detta som den katolska teologin syftar på när man talar om sensus fidei, sinne för tron. En av mina lärare på Angelicum, Fader Robert Christian OP, jämförde det med svinens förmåga att sniffa fram tryffel, på liknande sätt förmår en kristen med intuitiv vishet att sniffa fram den rätta tron. Men teologin är en kognitiv vishet.

Artikel 7(ST I, q. 1, art. 7). Gud som teologins objekt

Thomas har redan fastställt att teologin handlar om Gud, men det finns invändningar mot att ha Gud som teologins objekt. Den första är att en vetenskap måste kunna känna till sitt objekts väsen för att kunna behandla den. Guds väsen är dock omöjligt för oss att definiera.
För det andra så måste alla slutsatser som dras i en vetenskap handla om sitt objekt. Men teologin når slutsatser om en massa andra saker än Gud, t ex skapelsen och människans moral.

Thomas svarar att en vetenskaps objekt är vad den primärt behandlar, och teologin är läran om Gud. Så Gud är teologins objekt. Jag har redan kommenterat detta, så låt oss gå till invändningarna.

På den första så förnekar inte Thomas att Guds väsen inte går att definiera, han sade t om att Guds väsen förblir okänt både för kristna och hedningar. Även i uppenbarelsen är vår kunskap om Gud ofullständig. Dock skriver Thomas att i vissa filosofiska vetenskaper så utgår man från verkan till orsak(i den skolastiska terminologin så kallades detta förfarande a posteriori, det var Kant som gav oss den modifierade betydelsen den har idag). På samma sätt kan vi genom kunskap vi har om Gud genom naturen och uppenbarelsen nå fram till slutsatser om Honom.
Och på den andra invändningen så finns andra slutsatser där i den mån de är relaterade till Gud.